I’m alive!

Hej på er fina! Bloggen går på sparlåga pga stress, plugg och lite tråkigheter i släkten. Försöker lägga den energi jag har på att hålla hemmet, familjen och träningen flytande. Vilket för övrigt går som en dans. 2013 har hitintills inte bjudit på ett enda inställt träningspass – vilket känns för j*la grymt! Maten går det väl si sådär med dock och vågen vågar jag inte närma mig än på ett tag. Men minsta lilla framgång är en framgång hihi!

 

Lilla damen är mitt i inskolningsfasen och en spännande tid med lite nya rutiner väntar. Är en helgrym förskola med underbara pedagoger så är sååå nöjd! Även om det är lite pirrigt att hon ska få något ”eget” nu, där mamma och pappa inte är med längre. Så nästa vecka börjar Björn jobba halvtid igen, mitt plugg drar igång på allvar och vi ska få ihop det nya tänket. Fokus blir nu MAT, MAT, MAT! Har inget problem med träningen så måste börja tänka lite mer på vad jag stoppar i mig. Men har ingen panik! Är så nöjd med att det går långsamt framåt så kroppen hänger med. Vi hörs hos er! ;)

 

 

Nytt år – nya möjligheter!

Har gett mig själv lite välförtjänad vila, så här över nyår och allt. Gymmet har ju stått obemannat och brukar eka tomt vid dessa tillfällen – vilket inte är det som inspirerar mig mest. Jag vill gärna ha fart och fläkt runt omkring mig när jag tränar. Känns som man smälter in som bäst då. Dessutom skriker kroppen fortfarande av smärta efter den lite väl intensiva träningsperioden som varit nu det senaste.

 

 

Hur som, nytt år och nya möjligheter var det jag skulle skriva om.  Idag öppnar gymmet igen med smygstart på nya schemat för året. Vilket för övrigt var lite utav en besvikelse. En del pass har tyvärr flyttat på sig till ”fel” tider för min del samt bytt intruktör. Bland annat min nya favorit – fredags TRX:en med Louice.. Får försöka pricka in några lunchpass vid ledigt tillfälle med henne istället. Som tur är blir det ett sista fredagspass denna vecka innan det byter instruktör så detta får helt sonika styra träningsveckan som på så vis blir lite tokig med lång vila på mitten. Men den tiden fyller vi utan problem med studier och rättar till nästa vecka så veckan ser nu ut som följer.

 

 

Onsdag: TRX 30 + kondition 20

Torsdag: Step 60

Fredag: TRX 30 + kondition 20

Lördag: Vila

Söndag: Vila

Måndag: Vila

Tisdag: Indoor 45

 

 

Ska försöka ta mig en närmre titt på nya schemat på söndag och försöka komma igång med att skriva träningsschema igen. Något som varit lite av ett vinnande koncept under tiden jag inte bloggat. Har planerat den kommande veckan varje söndag och skrivit in den i almanackan med stor fet röd stil. Blir mycket svårare att ställa in då. För om jag inte går måste jag dra ett streck över texten och för många streck vill man ju inte ha när man bläddrar bakåt i tiden. Varit lite dålig på det de sista men ska visa er i slutet av januari. Då ska jag fota almanackan och hoppas såklart på få överstrukna träningspass.

 

 

Nej, nu ska jag plugga och invänta en ”sms-avi” som jag hoppas plingar till i mobilen idag. Inväntar lite nya fräscha träningskläder som förhoppningsvis ger mig en flygande start på det nya året. Vi hörs och ses!

 

 

Det nya året närmar sig

Nyss hemkommen från en svettig BodyPump-release med en otroligt motiverande Petronella framme på scenen igen. Har saknat hennes engagemang och det är synd att hon bara extraknäcker numera. Hade blivit betydligt fler pumppass om inte alla instruktörer var så satans stela och omotiverande.

 

Detta fick mig för övrigt att tänka på en sak. Ett nytt år närmar sig med stormsteg och det är dags att avrunda detta och börja om på något nytt och ännu bättre. Till detta år bestämmer jag mig, här och nu, för att det inte blir några fler nyårslöften om viktminskningar eller dieter. Utan istället lovar jag mig själv att satsa på mig själv och ett hälsosamt liv. Detta året ska jag inte äta några äckliga dieter utan från och med nu blir det bara saker som är både goda och nyttiga. Lite mindre onyttigheter på helgerna kanske inte hade skadat, men inga förbud. Det blir bara den träning jag själv väljer och vill gå på, träning som är kul!  Träning som förmedlar glädje och fyller mig med en varm ”må bra”-känsla i hela kroppen! Träning som motiverar!! Har ni några annorlunda nyårslöften i år? Dela gärna med er! Hade varit spännande att höra :)

 

Och slutligen:

GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA!

Hoppas det blir ert bästa år så här långt!

 

 

-13,4

Sedan min lilla (med betoning på lilla) blogg-comeback så har jag fått så underbart fina ord, både här och på mailen. Jag vill börja med att TACKA för dessa. Ni är helt otroliga, ska ni veta! Sen så har jag också fått lite frågor om hur det gått för mig. Så, för den som orkar. Här kommer några ord om vad som hänt sedan sist: 

-13,4. Nej, jag pratar tyvärr inte om graderna i luften. Som den vintermänniska jag är hade jag gärna sett dessa siffor på trmometern istället för detta trista decemberslask. Nej, utan när jag skriver -13,4 så är det vad som hänt på vågen sedan vi sist sågs. Just det, sedan förra vägningen i bloggen har jag gått ner -13,4 kilon! När jag sa hej då till er och bloggen den 1 maj tidigare år så var det en vild chansning. Det kändes som om jag kanske var på rätt väg. Tyvärr hade jag dock en mycket längre väg att gå än vad jag själv trodde. Med ett självförtroende som var fastklistrat i botten mådde jag innerst inne pyton och ville helst av allt inte gå utanför dörren. Jag kunde inte uppskatta det lilla på vågen eller den där extra centimetern i byxliningen utan jämförde mig själv med 60-kilostjejerna på gymmet och såg bara den evightslånga vägen dit. Så den negativa attityden tog snabbt överhanden och satte vågen i rullning åt fel håll. Målet att vara ”mig själv igen” till skolstart i september var lååångt borta när den så kallade sommaren gick mot sitt slut. Ett tag övervägde jag till och med att inte ta upp studierna. Hur skulle jag kunna visa mig så här?! Men så en dag i augusti, när jag gick förbi spegeln i sovrummet så kände jag bara: Åt helvete med det här, nu! Jag orkar inte se ut så här längre. Jag VILL inte se ut så här längre! Det må finnas hur många ursäkter som helst men de kan ta mig tusan inte stoppa mig längre. Nu får det faktiskt vara bra!

Sen dess har jag skjutit in vågen under tv-bänken och nästan glömt av den, ätit precis hur vanlig mat som helst (inklusive både helggott och alkohol) och gett mig iväg till gymmet 2-3 ggr/vecka. Ingen diet, inget idiottränande och inga restriktioner. Jag har helt enkelt bara försökt att leva och pussla ihop vardagen så gott jag kunnat. Så som jag inser att de flesta dagarna kommer se ut under resten av detta jordeliv. Och det bästa av allt: DET HAR FUNGERAT! Pressen att alltid prestera har runnit av axlarna. +0.5 på vågen rör mig inte lika starkt längre.

Idag väger jag 75,6 kilo. Det är den minsta viktnoteringen för mig på flera, flera år! Så länge sedan att sist jag vägde det var när jag passerade på vägen upp första gången. Jag har trots detta en liten bit kvar. Jag försöker dock glädja mig med att det är mindre än 10 kilo kvar till mitt slutgiltliga mål (en gräns jag länge kämpat med att nå) och att jag för första gången på länge nosar på gränsen till normalviktig. Jag känner mig inte längre obekväm och tjock när jag visar mig ute, bara lite ”ur form”. Och nu kan jag sakta men säkert plocka tillbaka några av de där ”gamla” favoritkläderna (som så tålmodigt väntat på mig i sina flyttkartonger) till garderoben.

Så denna helg kommer jag bara njuta av de sista dagarna av detta år! Glömma de där sista 8-9 kilona för en stund och bara vara här och nu. Inte hänga upp mig på mål som ska skrivas eller mat som ska ätas på ett specifikt sätt.  Utan enbart njuta till 110% och inte förstöra denna ”på rätt väg”-känsla ännu en gång. 

Och som ni kanske vet vid det här laget så njuter  en småbarnsförälder som allra mest och bäst av lite egentid på gymmet så.. NU: Ett effektivt TRX-pass med underbara Louice. Målet?! Att inte kunna nå överskåpen i köket imorgon ;) 

Hoppas ni får en underbar kväll alla!

Bloggen var det ju.. hm!

Min nya blogginspiration försvann illa fort där ser jag. Eller ja, inte inspirationen – men kanske lusten. Men nu, en familjemagsjuka, ett ton kompletteringsuppgifter från skolan och ett julfirande senare är jag back on track får vi hoppas.

 

Idag har jag i alla fall försökt tända träningsglädjen igen genom att beställa lite nya träningskläder. Och jag ser med glädje fram emot morgondagens TRX-comeback och söndagens BodyPump-release. Även om det blir i gamla slitna och alldeles för stora trasor ;) Men först ska jag svara på underbara kommentarer från er och försöka hitta lite skrivarlust så jag kan slutföra min VFU-analys som vi så vänligt fick i uppgift att skriva under den så kallade julledigheten.

 

På återseende inom kort hoppas jag!

 

 

Glad tjej!

Ikväll har jag gått runt med ett litet leende på läpparna. Är helt fantastiskt vilka underbara människor bloggvärlden kan ge, och även smått otroligt hur man inte kan se det. Era ord, kommentarer och mail värmer i hela kroppen! Och jag har i och med denna känsla bestämt mig för att ta mig i kragen och ge denna blogg ett nytt försök! Även om det kommer bli ganska så mycket mer sporadiskt än innan så.. ja, jag kan nog helt enkelt inte vara utan er. VILL INTE vara utan er, punkt! Så, vad har egentligen hänt sedan sist? Uppdatera mig gärna! Så ska jag uppdatera er senare om mina framgångar och snedsteg. En varm onsdagskram till alla som behöver en!

 

(Nu: Julklappsinslagning nästa..)

 

 

Vad hände?!

Ja, vad hände egentligen? Är första gången jag tar mig tid att öppna en internetflik på datorn på flera månader. Antar att det så kallade livet kom emellan, med studier, träning och vardag. Gick in och såg en massa olästa väntande kommentarer och kikade in på era bloggar. Fina, fina ni vad långt ni kommit på era resor och vägar! Kommer försöka hinna lämna ett litet märke i era bloggar någon dag.

 

Och vad suget kom tillbaka.. bloggsuget alltså! Tänkte inte alls skriva något här egentligen men kan inte låta bli. Skulle inte tro att någon ser detta egentligen, är väl sedan länge bortplockad från ”bevakning”.. Men som sagt, kunde inte alls låta bli. Och kanske, men bara kanske att man skulle börja blogga igen? Det kittlar på något underligt sätt i kroppen när jag plitar ner dessa helt betydelselösa tecken.

 

Om nu någon mot förmodan ser detta kan jag även passa på att meddela att jag lever, mår bra och trots dalar och berg kapat tvåsiffrigt på vågen sedan sist. Nej, nu ska sluta att pladdra.. Ska skriva lite hos er andra istället tror jag! :)